orka
Idag gick jag iaf på stan med Paulin och våra söner, Leah fick vara hemma med pappa o tvätta =) Fan va folk det är på stan, inte lätt o komma fram med min monstervagn! Träffade även fina Lina, vi MÅSTE styra upp en date nån dag!
Nä nu var det bra...imorrn smäller det =)
Puss
torsdag...
Sen gick vi mot stråket för att äta lite lunch, 85:- för en liten kycklingfilè och några strips, jag hade lätt kunnat äta tre gånger så mycket men det är väll yran det =)
Träffade även min moster, hennes man, min kusins fru och deras två sötnosar, och blev bortbjuden dit på grillat ikväll om vi hade lust!
Efter det skyndade vi oss hem då det såg ut som att himlen skulle falla ner vilken sekund som helst, men icke, det kom inget regn,inte än iaf!
Sen har vi även hunnit med sjukhuset en sväng för Isak`s synundersökning, allting såg bra ut vilket vi iof redan visste men det är ju skönt att dom kollar upp det en extra gång för att vara på den säkra sidan.
Självkart så glömde jag min kamera hemma så jag snor några bilder från syrran =)
Elias & Marre åker karusell
Elias, Leah & moffa
tjoho =)
Isak fick hänga i vagnen
provar en annan karusell
Leah, Elias & moffa håller hand
min snygga röv, haha
Förövrigt så har jag tänkt på Sara och hennes lilla familj hela dagen =)
CHOCK
GRATTIS ÄLSKADE SARA OCH MANGE TILL ERAN DOTTER!
Onsdagen
Efter det så styrde vi kosan mot Willys för att handla lite mat, även där fick fröken envis ett utbrott och skulle absolut sitta i Isak`s bilbarnstol i matvagnen, så jag fick bära Isak runt hela affären, puh!
Tre svettiga timmar senare var vi hemma igen, då ringde vi Linda, Henke och lilla Miio och bjöd hit dom på tacos, mycket trevligt avslut på en lite jobbigare dag =)
Leah i bilen
Isak i bilen
Fina Linda
o just ja, Leah`s nya leksak, dock väldigt suddig bild!
nä nu ska ungarna läggas...
godmorgon...
Just nu...
Isak har nyss tagit ett bad...
...och nu hänger han i gåstolen...
Leah ville absolut inte vara med på kort och hon är envis ska ni veta, undrar vem hon har fått det ifrån ;) ...
...men jag lyckades fånga en puss på bild iaf =)
(Leah skulle absolut ha på sig sin hjälm ikväll)
sol...
Nu har vi precis ätit middag, det blev nått så avancerat som korv och mos, så nu sitter vi och myser lite i soffan.
Min fina gudson Alfons
Leah ville såklart hålla prinsen i handen =)
Isak sov så gott i vagnen...
...och vaknade lagom tills vi kommit hem!
regn...
Dagen i bilder!
Tack fina ni för god mat och trevligt sällskap!
Här kommer lite bilder från kvällen...
Leah har fått juice
syskonen
Isak & mamma
fina lilla Miio
Hej kompis
sötpruppen igen =)
det va varmt och skönt väder så vi kunde äta ute!
Henke fixar biffen =)
Isak & pappa
Miio & pappa
torka kräks, haha =)
Ha en bra kväll alla!
Ny dag...
Ja just igårkväll gick Leah och la sig i sängen av egen vilja och somnade alldeles själv för natten, vi undrade vart hon hade tagit vägen för det blev så tyst och då låg hon där och sov så sött, duktig hon =)
Idag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på, det visar sig väll...
Leah
Här hoppar hon i soffan våran lillfisa =)
=)
OMG
O ingen cola har vi hemma heller, cola är ett måste för mig när jag är bakis!
Jag fattar inte hur folk pallar och gå ut varenda dag på stråket, jag är helt död men nu har ju iaf en vecka och ladda om tills nästa gång!
Nu ska jag gå och väcka Stefan och se om vi får hem barnen snart =)
förfest
stråket
Det är så tyst här hemma, barnen har det gött hos momma & moffa!
Jag hoppas att regnet iaf håller sig borta och att vi får det kul ikväll!
Vi ses =)
godmorgon
Här är mina nyvakna ungar
Barnen fick frukost och sen har vi lekt på Leah`s rum en stund
För övrigt så känns det som att det går mycket segare med Isak än vad det gjorde med Leah, tex så var det jättelätt när Leah började äta mat, hon tyckte om nästan allt och det var inga bakslag, Isak verkar inte gilla mat och det går så segt men nu går det iaf ner lite gröt på kvällen.
Och när Leah var lika gammal som Isak är nu så kunde hon sitta själv, det kan inte Isak på långa vägar, men alla barn är ju olika och pojkar brukar ju vara lite senare än flickor, det får ta den tid det tar, vi har inte bråttom =)
Hoppas ni får en bra dag!
Stråket?
Våra barn har tur som har sån underbar mormor och morfar!
Momma & Isak
Moffa & Leah
Isak`s operation
Tänkte skriva ett lite mer jobbigt inlägg om tiden på Akademiska sjukhuset Uppsala eftersom det är många som undrar och eftersom jag fortfarande får ont i magen när jag tänker tillbaka på det så känns det skönt att skriva av sig lite!
Redan när Isak låg i magen så kunde dom se att han hade ett vidgat njurbäcken, i hans fall så var det helt stopp i passagen mellan njurbäckenet och urinblåsan vilket gjorde att urinet inte kunde rinna ner som det skulle utan istället samlades i njurbäckenet som bara blev större och större så därför var vi tvungna att åka ner så att dom kunde göra en gång däremellan så att urinet kunde rinna ner som det skulle!
Isak på tåget, värsta "blue steel" blicken =)
Jag, Stefan och Isak åkte ner till Uppsala med tåg morgonen den 18/5 för inskrivning på Akademiska, jag och Isak fick ett dubbelrum (men som tur va slapp vi dela det med nån) Stefan fick bo på Hotell eftersom bara en föräldrer fick bo med barnet! Dom tog lite blodprover och sen fick han bada och tvättas med en speciell tvål på kvällen och morgonen därpå inför operationen.
Operationen var på tisdagen den 19/5, efter morgonbadet fick Isak på sig en liten sjukhusrock, även jag fick en rock eftersom det skulle va så sterilt som möjligt
Isak har fått bedövningssalva på händerna så att dom kunde sätta infarter
Lillprinsen glad innan operationen
Operationen gick jättebra och Isak fick först vakna upp från narkosen innan han fick komma upp på avdelningen igen
väntar på att han ska vakna...
såhär såg det ut efter operationen
20/5 vid ca kl9 dagen efter operationen så får jag hjälp att plocka upp Isak för att amma honom och lägger sedan tillbaka han i sängen. En timme senare kommer ronden och doktorn tycker att han ser väldigt blek ut och lyfter på täcket för att kolla såret då vi upptäcker att hela sängen är full av blod, en sköterska skyndar sig att hämta blodpåsar som Isak får, och sen rullas vi ner på ultraljud, väl nere på UL försvinner Isak mer och mer och det gå inte att få kontakt med honom, då bestämmer sig läkaren för akut operation och rullar iväg honom, jag bryter ihop totalt och bara gråter.
En väldigt blek liten Isak
Även andra operation gick bra och det visade sig att det var ett blodkärl som sipprade ut blod på flera olika ställen som läkaren fick täppa igen, dom visste inte vad det berodde på och det ska undersökas om han har någon blodsjukdom.
Så vi hamnade på uppvaket igen, fast den här gången fick vi ett avskilt eget rum
Dom sa åt oss att vi måste äta nånting, så vi bestämde oss för att turas om, så Stefan gick upp på avdelningen först och värmde sin micromat (det va det vi levde på i 2 veckor!) Jag sitter kvar nere på uppvaket och ser att Isak öppnar ögonen och så börjar det pipa i maskiner och det kommer in en sköterska och Isak börjar krampa och får inget syre, det springer runt både doktorer och sköterskor och så hör jag - ta ut mamma härifrån.
Jag bröt ihop igen och bara grät och grät och fick stå ute i korridoren och vänta... dom ringde upp till avdelningen samtidigt och en sköterska gick för att hämta Stefan och sa att han måste komma ner på en gång för Mikaela sitter och grinar, nått mer sa dom inte och Stefan vart förbannad och rädd och frågade vad fan som har hänt, och då sa dom bara att dom inte visste exakt men att det var nånting med andningen.
Det kändes som jag satt ensam i flera timmar och väntade på att någon skulle komma. När Stefan kom ner och såg mig helt förtvivlad och trodde på en gång att Isak var död.
Dom tog med oss upp på avdelningen igen där vi satt och bara grät och höll om varandra, vi visste inte vad som hade hänt med våran älskade son.
Efter en stund kom det in två kirurger och en sköterska som talade om att han hade haft kramper i över en timme och att han nu låg på intensiven, dom visste inte vad kramperna berodde på utan han var tvungen att göra både skallröntgen och EEG för att utesluta hjärnblödning. Vi fick efter en stund komma ner på intensiven där han låg intuberad och med slangar överallt, han hade även svällt upp 800gram på den stunden så vi kände knappt igen honom.
Isak var sövd och vaknade först 2 dagar senare
Isak fick ligga på intensiven i 5 dagar. Hans infektionsvärde som egentligen ska ligga på 8 låg runt 400. Det var en jobbig tid för oss alla men som tur va så såg både EEG och skallröntgen bra ut, vi vet fortfarande inte varför han krampade men förmodligen var det för att kroppen inte orkade med så mycket komplikationer.
Tills slut fick vi komma upp på avdelningen igen och det var så skönt, men på kvällen började han skela och ögonen var så i några timmar, dom visste inte varför men förmodligen så var det av för att han var helt slut och kroppen full med mediciner, vi fick träffa en ögonläkare innan vi for hem och allt såg bra ut men ska även snart få träffa en här uppe för att va på den säkra sidan!
börjar bli sig själv igen =)
på röntgen dagen innan vi fick åka hem
Allt som allt var vi inlagda i 12 dagar, det var extremt jobbigt att se ens lilla barn så sjuk och även veta att man har en till liten hemma som längtar efter oss.
Vi har varit på ett ultraljud sen vi kom hem, då var njurbäckenet fortfarande vidgat men hon sa att det kunde ta en stund innan det gick tillbaka, men det såg iaf bättre ut än innan operationen. Vi kommer ju att gå på kontroller med jämna mellanrum för att se så att det funkar som det ska!
Våran älskade lilla prins
Slappdag
Idag har varit en slappdag, har inte tagit mig utanför dörren än, kanske inte ens gör det!
Syster/moster Marielle och systersonen/kusinen Elias var hit och hade med sig MAX-mat till lunch, onyttigt men ack så gott =) Tack för det snälla ni!
Kusinerna hade barnvagnsrace!
Isak fick inte vara med så han tog o sov istället!
Lillasyster
Hungrig!
Förlossningsberättelser, för den som orkar =)
Isak
Tisdagen den 17/2-09 spenderade jag hela dagen med att tvätta och måla tak i våran nya lägenhet eftersom vi var mitt uppi flytten, upp och ner på en jävla stol i flera timmar! Vid kl 14 åkte jag och hämtade Leah på dagis och vi åkte sedan ut till mamma och pappa, där vi bodde medans vi fixade iordning lägenheten, jag och Leah satte oss för att äta middag vid strax efter kl fyra, vid 16:40 kände jag en värk, som var mycket starkare än förvärkarna som jag haft så då vart jag lite fundersam om det var på G. Strax efter det kom mamma hem från jobbet och jag sa att jag trodde att jag hade värkar så då klockade vi dom och det var ca 10 min emellan, men jag tänkte att eftersom dom inte var så starka än så begav vi oss in mot stan då jag hade tänkt att måla klart taken!
På vägen in så blev värkarna starkare och starkare så mamma tyckte inte att det var sån bra idè att måla tak så vi bestämde oss för att åka till syster istället. Vi kom hem till Marre och Elias ca 17:30, barnen lekte och mina värkar gjorde nu ONT och kom ca var femte minut. Stefan var fortfarande i lägenheten och hade tänkt och slipa väggar men blev lite smått stressad när jag ringde och berättade läget =)
Runt kl 18 ringde jag till förlossningen och berättade hur vi låg till och dom tyckte att vi skulle komma in, så jag ringde till Stefan och bad han gå till macken så skulle mamma skjutsa in oss.
Kl 18:17 skrevs vi in på förlossningen och fick ett rum, jag fick lägga mig med en ctg-kurva och låg där ett bra tag ( självklart var det babyboom även denna dag, det föddes 9 barn den 17/2 ) Efter en stund kände jag att jag behövde gå på toaletten och göra nr 2, sagt och gjort, och då kom det även blod så jag bad Stefan ringa på klockan, dom kom på en gång och bad mig ta mig kläderna för dom skulle kolla hur öppen jag, 8 cm öppen!
Kl 20:20 tog dom hål på hinnorna så att vattnet gick, då bad jag även om att få lite lustgas eftersom jag inte hade fått nått innan, hann ta några sköna andetag innan det var dags att krysta, kommer ihåg att jag hade sån panik för det kändes som hela ungen ville skjuta ut sig själv och jag kunde inte hålla emot fast jag var tvungen, så dom fick hjälpa till och hålla tillbaka så att det inte skulle gå för fort sen kl 20.42, plopp så flög han ut och det enda jag kunde säga var " sprack jag?" men icke, inte ett stygn =)
Våran lilla prins vägde 3270 gram och var 50 cm lång.
Leah
Tisdagen den 29/5-07 var jag till min BM för kontroll, jag berättade då för henne att jag tyckte att det hade rört sig mycket mindre i magen dom senaste dagarna och att bebisen verkade lite slö, hon sa att det nog inte var nån fara men att om jag fortsatte att vara orolig så skulle jag ta kontakt med förlossningen!
Jag gick hem och ringde mamma och berättade vad min BM hade sagt och mamma ville att jag absolut skulle ringa förlossningen, bättre att ringa en gång för mycket än för lite! Så jag lyssnade på min kära mors goda råd och ringde, och dom sa även dom att det säkert inte va någon fara men om jag ville fick jag gärna komma in och kolla så jag skulle slippa vara orolig, så sagt och gjort, jag ringde till Stefan som var på jobbet och så skjutsade han mig till förlossningen.
Väl på förlossningen fick jag lägga mig i en säng för att kolla CTG-kurvan och den såg jättebra ut, men så skulle jag även få göra ett ultraljud vilket dom tydligen alltid gör, så barnläkaren kom och började kollen, vilket tog lång tid, och till slut så säger han att flödet i navelsträngen inte riktigt är som det ska, så jag får ta en till CTG-kurva och den ser också jättebra ut. Senare kommer en barnmorska in och undersöker hur pass öppen jag är-1cm. Jag får följa med barnläkaren ner på mödravårdscentralen för ännu ett ultraljud, och han frågar ifall pappan har möjlighet att ta sig dit, så jag ringer till stefan och han kommer, och nu börjar man bli lite nervös för vad som kommer att hända!
Vi gjorde ett till UL där dom såg samma sak med navelsträngsflödet, så dom ville att vi skulle komma in morgonen därpå för att kolla ännu en gång, så vi åkte hem.
Senare på kvällen ringer barnläkaren för att berätta att proverna såg bra ut men han frågade ifall jag hade haft mycket sammandragningar och det hade jag haft så han ville att vi skulle komma in igen redan senare på kvällen. Vid 21-tiden var vi på förlossningen igen för CTG-kurva och UL, lite mer sammandragningar men annars var det inte så mycket skillnad, fick åka hem och skulle komma tillbaka dagen efter!
Onsdagen den 30/5 på morgonen var jag och Stefan tillbaka på förlossningen, gjorde en CTG-kurva och sen fick vi gå ner för ett ultraljud, väl där nere va det flera stycken barnläkare och studerande, flödet i navelsträngen såg fortfarande inte bra ut och dom trodde att det var början till havandeskapsförgifting så dom beslutade att jag skulle bli igångsatt dagen därpå, dom sa bara att- Ja kom in på förlossningen imorgon kl 8 så ska du föda barn!
Ok, efter det vart man helt borta, dom sa åt mig att ta av mig byxorna så skulle jag få en hinnsvepning, då en barnmorska pillar och känner lite extra där nere så att kroppen förbereder sig lite, och så att jag kanske skulle börja öppna mig lite mer!
Jag och Stefan for därifrån och va nog lite i chock och väldigt nervösa inför vad som väntade!
Stefan for på jobbet och jag åkte hem och packade BB-väskan och åkte sedan på elgiganten och köpte en kamera, vilket kändes ganska så viktigt =)
Torsdagen 31/5 kom vi in på förlossningen vid 8- tiden, fick då göra en CTG-kurva vilket vi var van vid nu =) Efter det, vid ca 8:30 så kom en supergullig barnmorska in för att ta hål på hinnorna, vilket jag tyckte gjorde lite ont, och kommer ihåg att jag tänkte -shit det där va ju säkert ingening hur fan ska jag klara av det här- iaf så gick ju vattnet och jag kände att det blev alldeles varmt och blött men jag hade ju givetvis redan bytt om till den klassika rocken, och fick sen hjälp på med en binda!
Barmorskan gick ut och lämnade mig och stefan själv, jaha där låg vi och pratade och lyssnade på radio tills pang kl 9:30 -AJ, du älskling det där va nog en värk! Jag va helt oförberedd på smärtan som plötsligt bara kom som från ingenstans, ringde på barnmorskan för att berätta att värkarna hade börjat, hon sa att det va bra om jag va uppe och gick mycket så att bebisen trycktes ner, så vi gick fram och tillbaka i korridoren en stund tills jag inte orkade längre, gick tillbaka till sängen och la mig och barnmorskan kommer in för att kolla hur öppen jag är kl är ca 11 och jag är öppen 3cm, hon säger att jag är jätteduktig så jag får fortsätta så en stund! Dom kommer in med lunch åt mig men jag klarar inte av att äta! Efter ett tag vill jag verkligen ha nått mot smärtan, ville mer än gärna ha ryggbedövning men det hade jag öppnat mig för lite för, så jag fick istället akupunktur, vilket jag inte tyckte hjälpte alls, det var bara irriterande med alla jävla nålar överallt så att jag knappt kunde röra mig! Och då mitt i smärtan kom den, min underbara lustgas, den hjälpte verkligen och det var den absolut bästa fyllan jag någonsin har haft, Stefan bara skrattade åt mig och fick då o då säga åt mig att släppa den där masken då jag andades för kung och fosterland =)
Kl 13 kollade barnmorskan igen hur mycket jag var öppen, hade då på 2 timmar öppnat mig helt och var nu öppen 10 cm- ojdå här bara rasslade det till sa hon =)... Då va det ju givetvis för sent för ryggbedövningen istället men jag tycker att jag klarade mig alldeles utmärkt på bara lustgasen, vilket va skönt, eftersom jag kanske inte hade så mycket val! Dom berättade för Stefan att han kunde stå bakom mig och massera mig i svanken, för det kunde underlätta, men så fort han skulle till och börja sa jag bara- nej rör mig inte... stackarn, jag ville inte ha nån i närheten av mig vilket jag trodde att jag skulle ha velat men men! =)
Kl 13:45 startade krystvärkarna och jag kände direkt att jag måste gå och bajsa, nejdå det helt normalt följ bara med i den känslan , nej jag måste gå och bajsa nu! självklart så var det ju inte det jag behövde =) utan låg snällt kvar i sängen och tryckte på lite till för varje krystvärk som kom, kändes som om jag låg hur länge som helst och försökte trycka ut bebisen och det verkligen brände där nere och jag frågade efter varje värk- kommer han på nästa eller?! -nä sa barnmorskan men nu kan jag räkna värkarna på en hand innan han är ute, och gud va skönt det va att höra och hon ljög inte inte heller, kl 14:57 efter en timme och en kvarts krystvärkar så fick jag upp världens finaste lilla skrikande flicka på bröstet och jag kunde inte sluta gråta, det var den absolut underbaraste stunden i hela mitt liv, och smärtan bara försvann så fort hon kom ut, helt otroligt, jag ska lätt göra om det, helst flera gånger, för så här i efterhand kan jag inte sätta fingret på hur jävla ont jag hade då utan kommer bara ihåg det som en underbar dag! =)
Våran lilla prinsessan var när hon föddes 48 cm lång och vägde 3170 gram
